Fysikaliska agenser
Identifiering, kartläggning och bekämpning av fysikaliska agenser såsom värmeförhållanden, buller och vibrationer samt kemiska och biologiska riskfaktorer på arbetsplatsen kallas arbetshygien.
Huruvida arbetet är hygieniskt bedöms med arbetsplatsbesök, mätningar och hälsoundersökningar. Dessutom behövs det arbetsinstruktioner och information. Hälsorisker bekämpas bland annat med tekniska hjälpmedel, skyddsutrustning och utbildning.
Sivun sisällysluettelo
Buller och ljudmiljön
Buller är ljud som är skadligt för hörseln. Buller som är farlig för hälsan med tanke på intensitet, frekvens och varaktighet kan medföra hörselskador. Buller är den vanligaste orsaken till yrkessjukdom.
Särskilt skadligt är buller som innehåller plötsliga, kraftiga slagljud, dvs. impulsbuller. Även låga bullernivåer kan uppfattas som störande, till exempel i arbete som kräver koncentration i kontorslandskap. Upplevelsen av ljud som buller påverkas av individuella förnimmelser.
Utöver hörselorganen påverkar buller många fysiologiska funktioner, såsom hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens. Buller kan också vara generellt störande och påverka koncentrationsförmågan och sömnen.
I lagstiftningen i den så kallade bullerförordningen definieras åtgärdsgränser för olika nivåer av konstant buller och impulsbuller i arbetet. Bedömningen av bullerexponeringen baseras huvudsakligen på den dagliga dosen.
Lägre funktionsvärde
- 80 dB(A), bedöms utan hörselskydd
- maximivärde för impulsbullrets ljudtrycksnivå 135 dB(C)
Arbetsgivaren ska reservera personliga hörselskydd för arbetstagaren. Arbetstagaren har också rätt till en hörselundersökning.
Högre funktionsvärde
- 85 dB(A), bedöms utan hörselskydd
- maximivärde för impulsbullrets ljudtrycksnivå 137 dB(C)
Arbetstagaren ska använda hörselskydd. Bullrets riskområden ska markeras och tillträdet till dem ska vid behov begränsas. Dessutom ska arbetsgivaren utarbeta ett program för bullerbekämpning.
Gränsvärde
- 87 dB(A), bedöms med hörselskydd
- maximivärde för impulsbullrets ljudtrycksnivå 140 dB(C)
Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att minska exponeringen så att den underskrider gränsvärdet.
Huruvida ljudmiljön är störande beror mer på situationsfaktorer än på bullrets fysikaliska egenskaper. Situationsfaktorer inkluderar behovet av koncentration som arbetet kräver, humör, trötthet och yttre tryck. Hur störande bullret är påverkas också av individuella egenskaper såsom bullerkänslighet, hörselnedsättning eller spänning. Tal, telefonernas ringsignaler och gång i korridorerna stör mest, maskin eller trafikljud är mindre störande.
Bra akustik för öppna utrymmen
- absorption till tak och väggar
- höga skärmar (170 cm), glas i den övre delen
- textilmattor
- ljudisolering och placering av gångvägar och pausrum
- ljudisolerade reträttutrymmen och telefonkiosker
- ett stort öppet utrymme är bättre än många små öppna utrymmen
- kontorsetikett.
Gemensam etikett för öppet utrymme
- användningen av lokaler i olika situationer (arbetsuppgifter, pauser)
- arbetsplatsens renlighet och ordning
- kommunikation i arbetsgemenskapen
- användning av radio, telefon och ljudmedier
- rörelse på arbetsplatsen
- hur man informerar om arbetsuppgifter som kräver koncentration.
Bullerexponering kan minskas på arbetsplatsen genom att kapsla maskiner, använda mellanväggar och ljuddämpare och lägga till ljudabsorberande material i väggar och tak. I bullerbekämpningen är det viktigt att uppmärksamma utrustningens ljudnivå redan i upphandlingsstadiet.
Bullernivån inuti hörselskydden ska vara 75–79 decibel under en arbetsdag på åtta timmar. Hörselskydd som dämpar buller alltför effektivt kan göra det svårare att kommunicera via tal.
Bullerbekämpningsprogram
- Man utreder orsakerna till att gränsvärdena överskrids.
- Man ställer mål för att minska bullerexponeringen.
- Man granskar tekniska bekämpningsåtgärder, bekämpningsåtgärder relaterade till arbetsarrangemang och bekämpningsåtgärder som riktar sig på bullerkällan.
Bullerbekämpningsprogrammet kan vara en del av verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet.
Vibrationer
Skadliga vibrationer är helkroppsvibrationer som överförs från ett verktyg till handen eller helkroppsvibrationer som överförs från ett chassi, till exempel ett maskinsäte, till personen.
Yrkessjukdomar orsakade av vibrationer har minskat avsevärt i och med automatisering och produktutveckling av maskiner. Typiska handvibrationssymtom inkluderar vita fingrar, domning och känslolöshet i fingrarna och sämre tryckkraft. Helkroppsvibrationer ökar symtomen i nedre ryggen.
- Enligt vibrationsförordningen är funktionsvärdet 2,5 m/s² för handvibrationer och 0,5 m/s² för helkroppsvibrationer.
- Gränsvärdet är 5 m/s² för hand- och armvibrationer och 1,15 m/s² för helkroppsvibrationer.
Om exponeringen överskrider funktionsvärdet ska arbetsgivaren upprätta ett vibrationsbekämpningsprogram som har samma innehåll som bullerbekämpningsprogrammet.
Om exponeringen överskrider gränsvärdet ska man omedelbart vidta åtgärder för att minska exponeringen så att den underskrider gränsvärdet. Gränsvärdet får tillfälligt överskridas om exponeringen varierar avsevärt från en arbetsfas till en annan.
Värmeförhållanden
Värmeförhållanden i arbetsmiljön avser kalla och heta arbetsförhållanden och termisk komfort. Utöver temperatur består värmeförhållanden av luftfuktighet, luftrörelser och värmestrålning. Värmeförhållanden påverkas också av kroppens värmeproduktion, det vill säga hur tungt arbetet är, sättet hur det utförs och kläderna som används. Dessutom påverkas termisk komfort av individuella skillnader.
Termisk komfort
Termisk komfort beskriver hur nöjd en person är med temperaturen i omgivningen. Människans prestanda försämras med cirka två procent för varje grad som överskrider 25 °C. Låga temperaturer gör det svårare att utföra uppgifter som kräver manuella färdigheter. Temperaturområdet 21–25 °C anses vara behagligt i rekommendationerna för termisk komfort.
Drag minskar också trivseln. Drag beror på strömmande luft som är kallare än inomhusluften. Känslan av drag ökar när lufttemperaturen underskrider 20 °C.
Om arbetet utförs i exceptionellt heta eller kalla temperaturer ska företagshälsovården bedöma behovet av hälsoundersökningar i arbetsplatsutredningen och vid behov regelbundet undersöka arbetstagarnas hälsa.
Det finns inga förpliktande gränsvärden för värmeförhållanden. Arbetarskyddsmyndigheten har utarbetat rekommenderade värden för lufttemperatur och luftens strömningshastighet enligt hur tungt arbetet är:
- lätt sittande arbete: rekommenderad temperatur 21–25 °C, luftrörelsen underskrider 0,1 m/s
- annat lätt arbete: rekommenderad temperatur 19–23 °C, luftrörelsen underskrider 0,1 m/s
- medeltungt arbete: rekommenderad temperatur 17–21 °C, luftrörelsen underskrider 0,5 m/s
- tungt arbete: rekommenderad temperatur 12–17 °C, luftrörelsen underskrider 0,7 m/s.
Luftens relativa fuktighet ska vara 30–50 procent.
Gränsen mellan övergång från termisk komfort till hett arbete anses vara +28 °C. Värmeexponering kan börja även vid lägre temperaturer om arbetet är mycket tungt.
Arbetarskyddsmyndigheten har utfärdat en rekommendation om pauser i hett arbete. Enligt rekommendationen ska man vid temperaturer som överskrider 28 °C hålla en paus på 10 minuter eller arbeta i 10 minuter i ett svalare utrymme per timme och vid temperaturer som överskrider 33 °C ska pausen eller arbetet i ett svalare utrymme uppgå till 15 minuter per timme.
Åtgärder för att bekämpa skadorna av hett arbete
- Isolering av heta delar, rörnät och processer
- Avkylning av arbetsutrymmen
- Avkylning av arbetsplatsen
- Personlig skyddsutrustning
- Förkortning av exponeringstiden, pauser.
Kroppstemperaturen börjar sjunka under kallt arbete när värmeproduktionen inte kan ersätta värmeförlusten. Kylans skadliga effekter börjar förekomma vid temperaturer som underskrider +10 °C.
Det finns inga gränsvärden för kallt arbete som kan användas för att bedöma hälsorisker. Inom vissa branscher har köldgränser fastställts i kollektivavtal för utomhusarbete.
Åtgärder för att bekämpa skadorna av kallt arbete
- Förkortning av exponeringstiden, pauser
- Uppvärmning av arbetsutrymmet, arbetsplatsen eller verktyget
- Förhindrande av starka luftströmmar vid arbetsplatsen
- Isolerade verktyg, underlag man kan stå på och säten
- Att klä sig i flera lager.
Belysning
Arbetsplatserna ska ha lämplig och tillräckligt effektiv belysning som svarar på arbetets krav och arbetstagarnas behov. En del av belysningen ska i den mån det är möjligt vara naturligt ljus. På grund av individuella egenskaper och ålder har arbetstagare med samma arbete olika slags behov när det gäller belysningsstyrka, bländskydd och färgen på ljuset.
De grundläggande kraven för bra belysning är tillräcklig belysningsstyrka, effektivt bländskydd, rätt luminansfaktor, korrekt ljusriktning och lämpliga färgegenskaper hos ljuset.
Låg, ojämn eller bländande belysning, särskilt på gångvägar, i trappor, i korsningar och runt tillfartsdörrar, ökar risken för olycksfall.
Enheten för belysningsstyrkan är lux (lx = lm/m2), vilket är förhållandet mellan ytan och mängden ljus (lm) som faller på arbetsutrymmets ytor. Den europeiska standarden för arbetsbelysning (EN-SFS 12464-1: Ljus och belysning, Belysning av arbetsplatser) ger rekommendationer om belysningsstyrkor i olika arbetsmiljöer.
Ventilation och luftkonditionering
Med ventilation avses utsugning av frånluft och införande av ersättningsluft i arbetsutrymmet. Luftkonditionering används för att kontrollera inomhusluftens temperatur, fuktighet och rörelse med till-, från- eller cirkulationsluft. Kännetecken på god inomhusluft är lämplig rumstemperatur och luftfuktighet, renlighet och friskhet.
Det mest effektiva sättet att avlägsna föroreningar som uppstått i produktionsprocesser är att avlägsna dem så nära källan som möjligt genom punktutsugning.
Enligt arbetarskyddslagen ska det finnas tillräckligt med tjänlig andningsluft på arbetsplatsen och ventilationen ska vara tillräckligt effektiv och ändamålsenlig. Luftutrymmet i ett arbetsrum som är avsett att vara permanent ska vara minst tio kubikmeter per arbetstagare. Vid beräkning av detta ska man beakta högst tre och en halv meter av arbetsrummets höjd.
Om arbetsplatsen har mekanisk ventilation måste den hållas i funktionsdugligt skick och utrustningen måste hållas ren.
Inomhusluftens kvalitet påverkas av byggnadens skick och av ventilations- och värmeanordningarna. Nivån på rengöring, byggmaterialet och kemikalierna som används vid rengöringen påverkar också inomhusluftens kvalitet.
Trånga utrymmen, behållare och silor
Arbete i trånga utrymmen såsom behållare, silor, kanaler, schakt eller lastrum på ett fartyg kan innebära risk för syrebrist, förgiftning eller explosion. Innan arbetet inleds är det nödvändigt att säkerställa möjliga gashalter, tillräckligheten av luft som kan andas och ventilation av utrymmet under hela arbetet.
Strålning
Strålning uppdelas i joniserande och icke-joniserande strålning. Icke-joniserande strålning innefattar ultraviolett strålning, synlig strålning dvs. ljus, infraröd strålning och laserstrålning.
Radioaktiva ämnen avger joniserande strålning. Dessutom produceras joniserande strålning till exempel av röntgenapparater. Strålning används inom hälso- och sjukvården, industrin och forskning. Användningen av strålning måste godkännas och vara i förväg planerad och säker.
De allvarligaste hälsoriskerna av icke-joniserande strålning orsakas av exponering för ultraviolett (UV) strålning från solen. Den största gruppen arbetstagare som utsätts för artificiell UV-strålning är svetsare. I laboratorier används kortvågig UV-strålning för att förstöra bakterier och andra mikroorganismer.
Skydd mot solens UV-strålning måste beaktas vid arbete utomhus. Ett effektivt sätt att skydda sig mot stark solstrålning är användningen av kläder, huvudbonader och solglasögon.
Inomhus isoleras källor till UV-strålning från resten av arbetsmiljön genom att placera dem i ett separat utrymme eller genom att placera skyddsväggar runt arbetsplatsen till exempel vid svetsning och skärning.
Arbetstagare inom metall-, gjuteri- och glasindustrin utsätts för stark infraröd strålning nära grop- och smältugnar och i valsverk där man hanterar glödande metaller. När infraröd strålning absorberas i ögat kan det leda till grumling av linsen. Vid skydd mot infraröd strålning använder man reflekterande filmer och draperier, vars nytta baserar sig på att de reflekterar och absorberar strålning.
Laserstrålning används till exempel för skärning, svetsning och ytbehandling av material. Fördelen med lasern är att en stor mängd värmeenergi riktas på ett litet område.
Effekten av laserstrålning minskar inte med avstånd på samma sätt som ljus och annan optisk strålning. Laserstrålning tränger inte djupt in i vävnaden, och dess biverkningar påverkar främst huden och olika delar av ögat. Om en laserstråle träffar ögat innan ögats blinkreflex fungerar kan det leda till irreversibel skada.
Arbetsgivaren ska vara medveten om säkerhetsklasserna för de laseranordningar som används på arbetsplatsen, eftersom skyldigheterna grundar sig på dem. Laseranordningar har säkerhetsklasserna 1, 1M, 2, 2M, 3R, 3B och 4, varav lasrar i klass 4 är de farligaste.
Radon är en osynlig och luktfri ädelgas som finns i inomhusluften i bostäder och på arbetsplatser. Marken under byggnaden är den huvudsakliga källan till radon. Långvarig exponering för höga radonhalter ökar avsevärt risken för lungcancer.
Strålsäkerhetslagen ålägger arbetsgivare att utföra radonmätningar på arbetsplatsen om det är rimligt att anta att radonhalten i arbetsutrymmet är högre än det i lagen föreskrivna referensvärdet för radonhalten. Syftet är att skydda människors hälsa från strålningens skadliga effekter. Största delen av finländarnas genomsnittliga strålningsexponering kommer från radon i inomhusluften.
Radonhalter i arbetslokaler ska utredas åtminstone i följande fall:
- I alla arbetsutrymmen som helt eller delvis är belägna under jord.
- I områden där minst 10 procent av den tidigare uppmätta årliga genomsnittliga radonhalten är högre än referensvärdet på 300 Bq/m³.
Strålsäkerhetscentralen (STUK) upprätthåller en förteckning över följande områden:
- Arbetsplatser belägna på åsar eller andra mycket luftgenomsläppliga grus- eller sandformationer i hela landet.
- I en anläggning som levererar hushållsvatten och vars vatten inte uteslutande kommer från en ytvattenförekomst och kommer i kontakt med inomhusluften.
Det enklaste sättet att bekämpa radon är under byggnadens byggfas, men höga radonhalter i inomhusluften kan också sänkas till exempel med en radonsug. Radonmätning kan beställas från en aktör som använder en mätmetod som godkänts av Strålsäkerhetscentralen.
Säkerheten vid användning av strålning
Strålsäkerhetscentralen STUK övervakar användningen av strålning. Övervakning av strålningsexponering innefattar övervakning av exponeringsförhållanden och arbetstagarnas individuella dosövervakning. Med övervakning av exponeringsförhållanden säkerställer man att arbetsmiljön är säker. Med dosövervakning mäter och fastställer man den stråldos som strålningen orsakar enskilda arbetstagare. Individuell dosövervakning ska baseras på personliga mätningar som utförs av en godkänd dosimetritjänst.
Strålningsarbetare är indelade i två kategorier (A eller B). Klassificeringen grundar sig på en uppskattning av strålningsexponeringen och den potentiella exponeringen som arbetet orsakar. Dosövervakning ska alltid ordnas för arbetstagare som tillhör säkerhetsklass A, och ofta är det också ändamålsenligt för arbetstagare i säkerhetsklass B. Mer detaljerade anvisningar om klassificering av strålarbetare i olika kategorier finns i statsrådets förordning om joniserande strålning. Arbetstagarnas samtliga stråldoser antecknas i ett dosregister som upprätthålls av STUK. STUK utför också inspektioner på platser där strålning används.